I en dom den 24 februari 2011 ogillade Svea hovrätt en talan från försäkringsbolag om skadestånd för att kronofogden utmätt och sedermera försålt exekutivt en båt och båtmotor. Både båten och motorn var stöldgods och detta upptäcktes vid en kontroll i Larmtjänsts båtstöldsregister av försäkringsbolaget där båten med motor senare försäkrades. Hovrätten ändrade därmed domen från Solna tingsrätt där skadestånd utdömts.

Försäkringsbolagen ansåg att kronofogdemyndigheten var skadeståndsskyldig eftersom myndigheten omhändertagit egendomen i sin myndighetsutövning och då hade en skyldighet att undersöka vem som ägde godset. Försäkringsbolagen pekade även på att det fanns tecken som borde ha fått Kronofogden att misstänka att godset inte tillhörde gäldenären såsom;

·         att båt med motor i sig är stöldbegärliga objekt

·         att båtmotorn hade stöldtecken som avsaknad av kåpa och sladdar som hängde löst

·         att gäldenären uppgav fel fabrikat på båten

·         att han även själv uppgav att båten tillhörde annan person samt

·         att gäldenären vid tillfället var misstänkt för brott

Inga kontroller alls

Kronofogdemyndigheten vidtog inte överhuvudtaget några åtgärder för att kontrollera ägarskapet, utan sålde godset exekutivt och räknade av intäkterna mot en skuld som gäldenären hade till staten.

Solna tingsrätt ansåg att utmätningen och den sedermera exekutiv försäljningen var myndighetsutövning och att det på myndighetsutövning ställs stora krav. Tingsrätten pekade på att det var fråga om stöldbegärligt gods och att det gick att kontrollera via register om godset var stulet. Detta tillsammans med att båtmotorn haft tydliga stöldtecken gjorde att man ansåg att Kronofogdemyndigheten haft en skyldighet att kontrollera om det utmätta godset var stulet eller inte och genom att inte utföra en sådan kontroll hade myndigheten gjort sig skyldig till sådan försummelse att man var skadeståndsskyldiga mot försäkringsbolagen.

Svea hovrätt kom till en helt annan slutsats i sin dom.  Hovrätten utgår från att det för att frångå presumtionen att den som besitter en egendom också äger denna, det krävs att det kan anses styrkt att egendomen inte tillhör gäldenären. Dock, anser hovrätten, att ”i vissa situationer torde det exempelvis te sig som närmast självklart att föremål i en gäldenärs besittning utgör stöldgods”. I så fall, menar hovrätten, är det inte rimligt att utmäta egendomen. Tyvärr beskriver inte hovrätten närmare vilka situationer som avses, men slutsatsen är att det försäkringsbolagen åberopat inte är tillräckligt.

 Vem har ansvaret

Då Kronofogdemyndigheten är utan ansvar för omsättningen av stöldgods, anger hovrätten vidare att försäkringsbolagen istället skulle ha vänt sig mot den som inköpt godset vid den exekutiva auktionen och med stöd av godtrosförvärvslagen återkrävt godset från denne. Den konsument som därmed blir av med sitt ”inropade” objekt ska istället vända sig mot, inte kronofogdemyndigheten utan den gäldenär som kronofogdemyndigheten utmätt godset hos.

Vem står risken

Slutsatsen blir att hovrätten anser att Kronofogdemyndigheten i princip inte behöver göra några kontroller alls avseende ägarförhållandena till gods som utmätts och sedan försålts exekutivt. Inte ens när det gäller särskilt stöldbegärligt gods och som man dessutom vet att köpen oftast finansieras genom krediter samt där det faktiskt enkelt går att göra kontroller. När det gäller registrerade fordon verkar det däremot som om Kronofogdemyndigheten kontrollerar och här finns det ärenden där Kronofogdemyndigheten medgivit att utge skadestånd till kreditgivare när man missat att kontrollera i bilregistret.

Risken för att bli av med godset står således, enligt hovrätten, den som köpt godset vid den exekutiva auktionen. Den som ursprungligen blivit frånstulen egendomen har med stöd av Godtrosförvärvslagen rätt att återfå egendomen från auktionsköparen. Denne har i sin tur rätt att vända sig mot den som godset utmätts från, således den som varit så skuldsatt och visat sådan betalningsoförmåga/-ovilja att kravet gått till Kronofogden. Det är lätt att inse omöjligheten att denna väg återfå de pengar man betalt till Kronofogdemyndigheten.

En ytterligare, mer moralisk fråga, är även om det kan anses rätt att som i detta fall, staten avräknar sina krav mot en gäldenär genom att sälja stöldgods.  

Det måste allvarligt varnas för att köpa stöldbegärligt gods via exekutiv auktion då man mycket väl kan bli fråntagen godset i efterhand och endast ha en värdelös fordran kvar.

Leif Björklund