Godtrosförvärv

Förutsättningar för ett godtrosförvärv

Följande måste vara uppfyllda för att det ska vara ett godtrosförvärv:

1. Någon måste ha köpt lösöre. Det vill säga fastigheter omfattas inte.

2. Själva överlåtelsen måste ske från någon som har egendomen i sin besittning. Säljaren måste alltså inneha lösöret vid transaktionen.

3. Säljaren är inte den rätta ägaren till lösöret och är inte heller behörig att hantera lösöret på det sätt som skett (exempelvis saknar fullmakt).

4. Köparen måste – efter köpet – ha lösöret i sin besittning.

5. Köparen måste vara i god tro. God tro måste föreligga både vid överlåtelsen (själva avtalets ingående) och vid mottagandet av lösöret, se mer nedan.

Mer om kravet på god tro

En köpare ska anses vara i god tro endast om det är sannolikt – utifrån typen av lösöre, hur lösöret såldes och omständigheterna i övrigt – att köparen inte borde ha misstänkt att säljaren saknade rätt att sälja egendomen.

En köpare måste vara särskilt försiktig vid värdefull egendom (smycken, konst, pälsar, antikviteter och liknande) eller vid egendom som ofta säljs med återtagandeförbehåll (exempelvis leasing och kredit). En privatperson som köper något i butik har samtidigt normalt inte någon undersökningsplikt, om det inte kan anses föreligga särskild anledning till misstanke. I fråga om bilar finns många domstolsavgöranden. Bland annat ställs krav på att köparen måste kontrollera att säljaren är registrerad i vägtrafikregistret och granska säljarens köpehandlingar. En bilhandlare har vidare ansetts skyldig att kontrollera chassinumret för att anses vara i god tro.

Det är den rätta ägaren som har bevisbördan för att köparen insåg att säljaren saknade rätt att sälja egendomen. Köparen har dock bevisbördan för att göra sannolikt att omständigheterna var sådana att han eller hon inte borde ha insett att säljaren saknade rätt att sälja egendomen.

Genom en ändring på 1990-talet skärptes beviskravet för köparen och det har blivit svårare att göra ett godtrosförvärv. När omständigheterna ger minsta skäl att misstänka att säljaren saknat rätt att sälja egendomen räcker det inte att köparen invänder att det saknades faktiska möjligheter att undersöka behörigheten.

Stölder och rån omöjliggör godtrosförvärv

Även om förutsättningarna för godtrosförvärv är uppfyllda, består den ursprungliga ägarens rätt till egendomen om den har stulits (eller vid tillgrepp av fortskaffningsmedel och egenmäktigt förfarande) eller rånats från honom eller henne. Detta kallas vindikationsrätt.

Det förutsätter dock att den rätta ägaren kräver tillbaka egendomen från köparen inom sex månader från det att han eller hon fick kännedom eller måste antas ha fått kännedom om den nya ”ägarens” innehav. Om det dock inte sker, får köparen äganderätt till egendomen. Om köparen är svår att få tag på får den rätta ägaren stämma i domstolen eller begära handräckning av Kronofogdemyndigheten.

Hävd

Har köparen innehaft lösöret i tio år efter att ha köpt egendomen från en säljare som inte var ägare till den (eller behörig att sälja den), får köparen ändå äganderätt till egendomen på grund av s.k. hävd. Köparen får dock inte äganderätt om han eller hon vid förvärvet eller under innehavet borde ha misstänkt att säljaren saknade rätt att förfoga över egendomen. Det är den ursprungliga ägaren som har bevisbördan för detta.

Samma regler om hävd gäller om egendomen innehafts av flera på grund av försäljning, arv, testamente, bodelning eller annan liknande överföring. Flera innehav kan alltså läggas samman för att uppfylla kravet på tio år. Villkoret ovan om god tro gäller dock för samtliga innehavare.

Lösen

Den ägaren som på grund av godtrosförvärv eller hävd har förlorat äganderätten till viss egendom har dock rätt att få tillbaka den mot lösen. En ägare som vill använda sig av lösenmöjligheten måste kräva tillbaka egendomen från den nya ägaren inom sex månader från det att han eller hon fick kännedom, eller måste antas ha fått kännedom, om hans eller hennes innehav. Görs inte det, går möjligheten förlorad.

Lösen ska motsvara den nya ägarens kostnader för att köpa egendomen och även kostnader för att förbättra den. Vid arv och liknande bestäms lösen till vad lösöret är värt när det ska lösas in. Lösenbeloppet ska betalas till egendomens ägare.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis innebär reglerna om godtrosförvärv att den som köper lösöre kan få äganderätt även om säljaren inte haft rätt att sälja, förutsatt att köparen varit i god tro och gjort rimliga kontroller utifrån omständigheterna. Godtrosförvärv kan dock aldrig ske om egendomen är stulen eller tagen genom rån, då den ursprunglige ägaren alltid har rätt att få tillbaka sin egendom om kravet framställs i tid. Efter tio års innehav i god tro kan äganderätt uppkomma genom hävd, och tidigare ägare har i vissa fall möjlighet att lösa tillbaka egendomen mot ersättning. Syftet med reglerna är att skapa en balans mellan skyddet för den ursprunglige ägaren och tryggheten i omsättningen av lös egendom.